Efter mycket hurrarop från er läsare och klankande från mina kollegor så ger jag mig återigen ut på djuptvatten, mest i brist på annat, för att skriva del II av min okynnesblogg. Se det som en blogg i bloggen. På gott eller ont.
Jag är förkyld, inte vanligt förkyld utan förkyld något så in i helvete. Snoken rinner i ett rasande tempo och bihålorna är fullsmetade så mina ögon får Andreas Mattssons dito att se ut som en döskalles i jämförelse. Jag är ideligen på väg att nysa, men allt för ofta så stannar själva nyset längst ut i flimmerhåren. Det är en fruktansvärd besvikelse varje gång som det inte blir av, känns som jag har en sodastream på högvarv i näsan och området kring själva borrarna är torra som fnöske av allt snytande.
Dagens lunch intogs med en fin vän i form av en spenatsoppa på Petite France på kungsholmen. En stadsdel som jag känner mig obekväm och vilse i, men lunchen fortlöpte utan större komplikationer, hittade såväl dit som därifrån.
I tunnelbanan på vägen ifrån Kungsholmen så var det biljettkontroll. Självklart så fastnade jag i den. Nu betalar jag ju alltid för mig i tunnelbanan, skulle aldrig våga att planka. Men jag hade under tågresan raderat lite sms, varav min biljett var ett av dessa borttagna meddelanden. Bra Svante. Jag lyckades prata mig ur situationen utan bot.
Satan i gatan vad förkyld jag är.
Jag har just varit på ett möte på Sveavägen, ett möte som gick över förväntan, dock så slutade det aningen adrupt då jag fick panik och var tvungen att göra min morgontoalett, som jag i morse lät bero. Panik, var skulle denna högtidsstund ha sitt crescendo? Milt sagt så har jag vissa besvär att uträtta mina behov på offentliga toaletter eller under stress. Nu var det bråttom och alternativen var få. Med små korta och intensiva steg, med en gångstil inte helt olik pingvinens vaggande tog jag sikte mot mitt gym, där jag har ”min” egna toalett nere på spa-avdelningen. Sagt och gjort, där fick det bli.
Funderar på hur många latte-mammor som kommit på den briljanta och unika affärsidén att designa barnkläder.
I eftermiddag så ska vi bakom boken ”var femte invånare är en häst” ha ett möte på södermalm, en annan stadsdel som jag känner mig vilse och obekväm på. Vi ska gå igenom lite kommande projekt som vi ska ta oss an. Ska bli roligt och spännande att se vart det leder. Vi har några riktigt bra ideér som vi idag ska sätta ramarna för. Snart i en blogg nära dig.
En aldrig sinande ström rinner ur näsan ner på tangentbordet. Tygnäsduk i innefickan känns ofräscht, används de fortfarande?
jag har börjat med en sak som jag inte uppskattar, jag uppskattar det inte alls faktist. Jag har börjat att ”unna mig” saker. Unna mig saker i form av godsaker, tar jag inte en bit toscatårta till kaffet så köper jag 3 för 10-chokladen på konsum. Det värsta är inte att jag ”unnar” mig och håller på att bli gubbfet, det värsta är att jag även säger att jag ”unnar mig”, ett uttryck som jag alltid har avskytt, men nu är jag där själv. Andra uttryck som jag inte uppskattar och förhoppningsvis aldrig kommer att säga är:
- Fredagsmys
- Grundkondition
- Vardagslyx
Notera att det är orden som jag inte gillar, dess betydelsa har jag inget mot.
Mitt absoluta favoritord är lika bra som enkelt och användbart:
Det funkar i alla lägen, alltid lika trevligt när folk säger det.
Stör mig på när folk blandar ihop motivation med motivering. To m Mästarnas blivande mästare Ingmar Stenmark lyckade med detta för några avsnitt sedan:
– Jag har en bra motivering inför denna gren.
Skärpning stenis, nu håller jag på min barndomsidol Anders Limpar. Han är min hjälte.
Undrar om Island blev överraskade av det nya vulkanutbrottet?
Text-Tv, varför har inte det hänt något med utvecklingen på Text-tv? Allt annat inom tekniken har gått framåt med ett rasande tempo de senaste 10-15åren, men text-tv ser exakt likadant ut som när man var liten. Bläddrar man för fort så får den spelet och rullar flera varv innan den slutligen stannar på den önskade sidan som oftast är 377. Vem använder dejtingsidorna på text-tv? Ett hjärta format av 3-pixlar pryder framsidan. För att inte tala om vädersidorna.
Ändå så sitter man där och bläddrar, trots att Iphonen och laptopen ligger bredvid. Det som hänt utvecklingsmässigt är att text-tv finns på nätet, men det ser likadant ut där. När Wireless Application Protocol (wap) kom så var text-tv den enda sidan jag besökte. Vad hände med wap? Samma resa som cashcard?
Jag satt vid sidan om Edward Blom på tunnelbanan idag, platsen var knapp.
Detta med okynnesbloggande är inte min grej, detta är mitt andra och troligen sista okynnesinlägg. Hädanefter är det fokus på boken.
//Svante
VAR FEMTE INVÅNARE ÄR EN HÄST 